Antingen har du ursäkter i ditt liv eller så har du det du vill ha.

Ouch.. Ja, de orden visste vart de tog. Som vanligt hade jag någon annan i åtanke vid första tanken, men nej, självklart gäller de mig också.

År 2020.. Året då alla planer flög all världens väg. Omständigheterna har gjort att jag har fått ställa in allt på att kunna hålla näsan över vattnet och just nu är jag så trött, så trött. Så trött att jag egentligen skulle vilja skita i allt, men det är nu alla mina utbildningar talar om för mig att det är NU det är som viktigast att jag inte börjar slarva med grunderna. För min del gäller det träning och kost. När orken ligger i höjd med fotknölarna och barnen blir allt mer selektiva med vad de äter och det ska fixas mat som räcker till matlådor hit och dit så är lusten till att laga mat lika med noll. Kan ärligt säga att just nu hatar jag att laga mat. Men jag måste. Både för min del och för barnens såklart. Jag har ju inte släppt allt, men det är dags att steppa upp, tillbaka till de vanor jag hade i början av året.

Och träningen… Ja, av förklarliga skäl så ställdes ju alla yogaklasser in och senare har omständigheterna gjort att jag helt enkelt inte har haft möjlighet att komma iväg. (ni hör ju, ursäkter, ursäkter) Jag koncentrerade mig på att gå mina steg istället. Men den återhämtning jag känner när jag landar på mattan i studion är något jag verkligen saknar och behöver. Nu mer än någonsin. Jag ändrade precis mitt träningskort så att jag får lite mer valmöjligheter som kanske funkar bättre med livet just nu. Att komma iväg till gymmet är något jag måste prioritera, även om tiderna kanske inte passar med så många yogaklasser just nu.

Men ja.. Den här resan har bara börjat och oavsett var den leder så ett steg i taget kommer den att ta mig till den jag är ämnad att vara. Slut på ursäkter.

En låt på vägen som ger mig så mycket just nu. 🙏🏻

Boosta immunförsvaret

Vill du veta vad du kan göra för att öka ditt immunförsvar i dessa tider? Förutom att motionera måttligt och vara ute i friska luften.

Att cirka 70% av immunförsvaret sitter i magen har du säkert redan hört och det finns mycket du kan äta för att tarmslemhinnan och dina tarmbakterier (och således ditt immunförsvar) ska må så bra som möjligt.

Tarmen och dina tarmbakterier gillar variation och fibrer. Minimera gärna socker och kött i den mån det går och ät istället rikligt med bladgrönt (gärna flera olika sorter) och grönsaker, helst i regnbågens alla färger och så många som möjligt på varje tallrik.

Byt ut pasta och vitt mjöl mot fullkorn, dinkel, havre, korn, råg, bovete, råris eller quinoa för att nämna några.

Tarmbakterierna gillar även frön, nötter, rotfrukter, kål, lök och baljväxter; linser, ärtor och bönor i alla dess former. Olika bakterier gillar olika saker, så ju mer variation desto bättre. AloeVera bidrar både till tarmslemhinnan och som prebiotika (fibrer) för tarmbakterierna.

Tillför nya bakterier.

Det är även bra att på daglig basis tillföra nya bakterier genom t.ex. groddar av olika slag, syrade grönsaker eller Kimchi (köper du färdigt i butik är det viktigt att du väljer de grönsaker som står i kyldisken och inte är pastöriserade, då pastöriseringsprocessen dödar mycket av den bakteriekultur som vi är ute efter). Levande bakteriekultur finns även i fil och yoghurtprodukter, typ filmjölk, Kefir, turkisk yoghurt m.fl.

Du kan även dricka den senaste trendaren på marknaden Kombucha eller köpa probiotika i kapslar, se dock bara till så att det i sånna fall är en probiotika av god kvalitet med många olika stammar.

För många kan detta tyckas vara mycket men tänk att ett steg i taget ändå tar dig framåt, en matsked Kimchi till köttbullarna höjer enkelt näringen i hela måltiden.

Skärmfri lördag – resultatet

Första tanken som slog mig när jag stängde av telefonen på fredag kväll var ”tänk om det händer något uti i världen som jag missar”.

Natten bjöd på en 3-åring med växtvärk som totalvägrade alla tips för att underlätta värken så sömnen kan man säga blev minst sagt minimal. Och när 6-åringen bestämmer sig för att det är morgon är jag minst sagt trött, och inte vet jag vad klockan är heller eftersom klockan jag har på armen inte har någon upplyst display. Känns iallafall som att det är mitt i natten så jag försöker få honom att somna om.. Men nej. Det visar sig tillslut att klockan är 6:45 så okej då.

Morgon och frukost flyter på och det känns förvånansvärt skönt och fritt utan att behöva ha koll på telefonen.

Efter frukost blir jag undersökt av min 3-årige doktor och när han springer iväg för att hämta ambulansen (jag är tydligen väldigt sjuk) får jag hindra en impuls att sträcka mig efter fjärrkontrollen och sätta å TVn. Känner mig pigg och närvarande i 3-åringens lek istället för att ständigt sträcka mig efter mobilen för att kolla tiden eller om det kommit något meddelande.

Åker för att införskaffa nya sänglampor och inser att det var tur att jag kollade saldot på mina bankkonton innan jag la mig så att jag vet vilket kort som blir bäst att använda.

Behöver gå igenom lite detaljer med sambon först eftersom han och 6-åringen ska iväg på sitt håll en stund. Hur länge blir de borta? Vart äter de lunch? Inser att vi inte kan slänga iväg nåt sms om något behöver handlas på vägen hem. I övrigt känns det faktisk sjukt skönt utan mobilen, känner mig mindre stressad överlag trots dålig sömn.

Kommer hem, lagar & äter lunch och läger mig och läser bok med 3-åringen. Efter lite protester somnar vi båda gott en stund.

Sambon och 6-åringen kommer hem och jag tar mig en kopp kaffe, inser att kaffemjölken börjar ta slut men jag kan inte skriva upp det i inköpsappen – måste komma ihåg det imorgon.

Överlag har jag känt mig mycket piggare, mycket mer närvarande med barnen och haft mer tålamod.

Det enda undantaget jag gjorde på hela dagen var till melodifestivalen och då främst för 6-åringens skull eftersom de byggt upp en hel mello-vägg på fritids med alla bidrag och delfinaler och vilka som går vidare till vad etc. Det kändes viktigt att han kan följa med i det så nu blev det istället en familjekväll helt utan mobiler och utan att surfa in på Facebook för att se och kommentera alla andras reaktioner på bidragen. Nä, istället hade vi lite lördagsmys och dans istället. Jättemysigt.

Resultatet av dagen är att jag har älskat att vara utan mobilen så till den grad att det faktiskt tog lite emot att slå på den i morse. Jag har absolut inte saknat sociala medier, slösurfa eller kolla film, men har känt mig lite handikappad utan tex inköpslistan som vi kan uppdatera i realtid, ha koll på bankkonton och kalender eller att kunna ringa eller smsa sambon om detaljer etc.

Men jag kommer definitivt att göra skärmfria dagar till en regelbunden vana i framtiden och förhoppningsvis hakar resten av familjen också på, monkey see, monkey do. 😊

Skärmfri lördag

Imorgon har jag och en vän bestämt oss för att ha en helt skärmfri dag. Jag gör det främst för att jag känner att barnen blir mer och mer uppslukade av skärmarna för varje dag som går och om jag börjar följer de förhoppningsvis efter tillslut. De gör ju som vi gör, inte som vi säger, sägs det.

Själv tycker jag att det ska bli väldigt intressant. Jag är inte så orolig för vad jag kommer att missa i sociala medier, där har jag redan idag en maxtid på 30 min/dag och det är ofta jag inte ens har använt upp den kvoten, har stängt av de flesta notiser som finns och ställer alltid telefonen i flygläge när jag ska sova. Skulle dessutom aldrig drömma om att ta upp den om jag vaknade nattetid. Nej, jag tänker mest på allt annat jag använder den till, ha koll på väckarklockan och tid, matlagningstimer, kolla nya recept, lyssna på musik eller nån intressant podd, kolla saldot på bankkontot, föra över pengar, betala räkningar, shoppa, rabattcheckar på olika butiker, kalendern som är synkad med sambons, inköpslistan som både jag och sambon kan uppdatera i realtid, tidrapportering, eller kolla på nån intressant film och mycket mycket mer.

Det ska bli mycket spännande att se hur det känns med de olater jag lagt mig till med som att slösurfa på aftonbladet eller nån annan sida för att slappna av eller den lätta känslan av panik om jag inte vet vart den är, så ofta som jag bara flyttar med den från rum till rum, även om jag inte ens kollar på den just då. Vad handlar det om egentligen? 🙈

Inser dock att shoppingen jag hade tänkt att göra imorgon får vänta tills på söndag eftersom de rabattcheckar jag hade tänkt att använda ligger på telefonen. 🙄

Skit i resultatet och börja med människorna.

2020 är året då jag tänker göra saker och ting lite annorlunda. Jag har länge haft så många mål, drömmar och visioner som jag inte har nått. Att jag missat dem har kanske mycket att göra med att jag gått för mycket på olika resultatmål istället för beteendemål som jag inte har brutit ner tillräckligt.

Och i takt med att jag missat resultatmålen har tror på att jag faktiskt har det som krävs och min energi minskat drastiskt. Så till den grad att jag tillslut inte har gjort något alls, vad är det för mening med att ens börja om jag redan vet att jag kommer att misslyckas? Och som småbarnsförälder, dessutom med en sambo som inte alltid varit på topp i sitt eget mående, är energi inte direkt någon mängdvara. Hade jag bara haft en tiondel av den energin min treåring har hade jag varit överlycklig.

Inför det nya året kände jag därför att 2020 är året då jag på riktigt ska börja leva som jag lär och göra saker lite annorlunda. De första månaderna tänker jag lägga mina resultatmål på is och koncentrera mig på träning, kost, sömn, i den mån jag kan påverka den och relationer för att få tillbaka min egen energi. När Niki sedan började året med att i Holisticpodden säga ”skit i resultatet och börja med människorna” kände jag så starkt att jag är inne på helt rätt spår. Jag har många gånger tidigare tänkt i ungefär samma banor, att det är här jag behöver börja, men nu landade det i magen.

Så.. Kost, Träning, Sömn och Relationer kommer att vara temat för januari, februari och mars. Och jag kommer i framtida inlägg gå ner lite mer på djupet i var och ett av dem.

20 år av 2000-talet

Tänk att det redan har gått 20 år av 2000-talet. Och så mycket som har hänt i mitt liv under den tiden…

2000 – millennieskiftet firades in med min dåvarande pojkvän på Eskilstuna stadshotell i långklänning och hemmagjord håruppsättning. Skulle fylla 21 samma år och hade inte den blekaste aning om vilken väg mitt liv skulle ta..

2003 – föddes min älskade svarta schnauzer Cisco. Min fina vän ❤️

2005 – på senhösten lämnade jag min pojkvän sen 11 år för vad jag då trodde var mitt livs kärlek. Föga visste jag att jag gick ”ur askan i elden”. Med facit i hand blundade jag hårt för de signaler jag sett redan innan jag tog det steget. 2-3 fina månader blev det iallafall innan det riktiga helvetet brakade lös.
På nyårsafton 05/06 satt jag, nyförlovad, gråtandes inne på en toalett hemma hos min nya fästmans bror i Göteborg. Förkrossad över de ord som haglade över mig från den som sa sig älska mig.

2006 – Det hittills jobbigaste året i mitt liv. Ett liv med en fruktansvärt svartsjuk, fd (?) narkoman, aktiv alkoholist var allt annat än en dans på rosor. Sminkade över, döljde och bortförklarade allehanda blåmärken. Jobbet blev stället där jag laddade mina batterier och kände varje dag på tåget på väg hem hur klumpen i magen växte. Hur skulle den här kvällen bli? Allt hängde på vilket humör han var på när jag kom hem. Hade han haft en bra dag? Eller hade han fått för sig att jag gjort något.. Jag kunde vara 5 minuter tidig och han kunde ändå undra vad jag hade gjort. Oändliga nätter av bråk och nedbrytande ord långt in på småtimmarna för att jag inte ville ”göra min plikt som flickvän” och ha sex med honom. Oftast slutade det med att jag gav med mig så att jag åtminstone skulle få nån timmes sömn innan det var dags att åka till jobbet igen.

Jag hade en anonym blogg som min nästan enda ventil under den tiden, jag var tvungen att skriva av mig för att inte gå under helt. Fick ganska snabbt en trogen skara läsare som fick mig att sakta inse att jag var värd så mycket bättre, och att han troligtvis inte skulle förändras trots alla gånger han bedyrade det och bad som ursäkt.

Lyckades ta mig ur det under hösten -06 och påbörjade sakta min resa mot ett bättre jag.

2007 – Året då jag lärde mig att stå på egna ben, började sätta gränser och säga nej till sånt som jag faktiskt inte ville göra. Trivdes faktiskt utomordentligt bra med att bara få ro om mig själv och min älskade Cisco.

2008 – hittade jag utbildningen till Diplomerad Friskvårdsterapeut som skulle förändra hela mitt liv. Allt inom mig skrek ”JAAA! Detta MÅSTE jag göra” det kändes bara så självklart. Och oj så mycket jag fick lära mig, evigt tacksam för den grunden inom personlig utveckling den gav mig.

Samma år sprang jag även på mannen som skulle bli min kärlek och pappan till våra barn ett par år senare. ❤️

2009 – gjorde omständigheterna tyvärr att jag blev tvungen att omplacera min älskade hund. Efter några försök fick han ett nytt hem och blev älskad hos en underbar familj i Småland. Så otroligt tacksam för det fina liv de gav honom de (tyvärr alldeles för få) år han hade kvar.
Jag gick en kvällsutbildning via Balansekonomi som gav mig ännu mer kött på benen inom personlig utveckling men även en för mig helt ny kunskap inom privatekonomi.

2010 – förlovade jag och kärleken oss. På hösten sa jag upp mig från jobbet på TV3 och hoppade på utbildningen till certifierad massageterapeut i hopp om att den skulle öppna dörrar in i friskvårdsbranschen.

2011 – vidareutbildade jag mig till idrottsmassör och började jobba med Forever vars produkter, utbildningar och seminarier är en ständig källa för ny inspiration och motivation.

2013 – föddes vår första son och livet tog en ny vändning. En ny värld som förälder med allt vad det innebär.

2016 – utbildade jag mig till certifierad livscoach och på hösten samma år kom vår andra son.

2017, -18 och – 19 har gått i en rasande fart och samtidigt har intresset för personlig utveckling, kost och hälsa verkligen fördjupats. Ju mer jag lär mig desto mer fascinerad blir jag över hur allt hänger samman. Och den här resan har vara börjat. 🙏🏻

Hjälp!

Ibland kommer det alldeles för många idéer och tankar så att det blir svårt att veta vart man ska börja.

En sak är dock klar… Jag tror stenhårt på att allting sker av en anledning och att ”When the student is ready the teacher will appear.”

Blir spännande att se vart det här bär hän! 😁

Resan börjar..

Jag kom i kontakt med ordet självkänsla för första gången år 2006, då jag levde i ett kort och mycket stormigt förhållande.

På den tiden hade jag en (anonym) blogg som min, i princip, enda ventil utåt. Hade jag inte haft den bloggen att vädra mina tankar och känslor i vet jag inte vad jag hade gjort. Med tiden fick jag flera trogna följare som ständigt peppade mig i att jag var värd så oändligt mycket mer än den tillvaro jag levde i just då. (Tyvärr gick bloggen upp i rök i och med Passagens serverkrasch några år senare, annars hade jag nog gjort om den till en bok idag.)

Jag kommer så väl ihåg en mycket talande dröm jag hade när det var som värst. Jag drömde att jag och min dåvarande sambo åkte i en bil på motorvägen. Han satt i förarsätet och körde som en fartdåre, och jag satt helt maktlös i baksätet. Jag hann tänka att om vi fortsätter så här så kommer han att köra ihjäl oss båda två. Strax därefter vaknade jag, och jag förstod där och då att jag behövde ta tillbaka kontrollen över mitt eget liv. Känslan av drömmen har jag som sagt kvar än idag.

Jag tror att det var genom Al-anons anhörigsgrupper som jag kom i kontakt med i ordet självkänsla för första gången och den första boken som jag läste i ämnet var Mia Törnbloms ”Självkänsla nu!”. Den öppnade upp en ny värld för mig och den la även grunden till ett nytt intresse.